Tidigare kampanjer

Skräcklajv i På Gott och Ont

PGO-kampanjen har i skrivande stund (2016) pågått i tio år, med andra år firar vi vårt 10-års jubileum detta år! Under alla dessa år har vi hunnit ha väldigt många olika skräcklajv, hunnit testa på det mesta. Här kan du hitta de flesta av våra större fristående lajv och kampanjer! Är du nyfiken på något av det vi gjort, skulle vilja få ta del av mer material etc, är du välkommen att höra av dig till postrigor.mortis@gmail.com

 

Fristående lajv

  • Provet, Alla Helgona 2006
  • Oro, februari 2009
  • Såsom Änglar, 2010
  • Främling, 2011
  • Utflykten, 2011
  • Återträffen, 2011
  • Mästarceremonin, 2011
  • Hide and Seek, 2012
  • Bokim, 2012
  • Jakten, 2012
  • Kropp Saknas, 2014
  • Sin egen Lyckas Smed, 2015

 Tidigare kampanjer

  • Vinterblod, vintern 2007
  • Den Största Fienden, vintern 2008
  • Solkyss, hösten 2009
  • Ex Amino, hösten 2010
  • Widdershins, hösten 2011
  • Macabrey, hösten 2012
  • Djävulens Advokat, hösten 2013
  • Crick Crack, hösten 2014
  • Rock-a-bye Baby, hösten 2015

    Om kampanjerna


    Det första lajvet: Provet, 2006

    Du har sökt till Post Mortem, och du är utvald. Varför du är utvald kommer jag inte att tala om här, men hur som helst är du utvald och är därmed inbjuden till en middag tillsammans med mig och mina medarbetare i Post Mortem region Nord.

    Innan jag går in på detaljer tänker jag snabbt förklara anledningen till varför vi började med den här rekryteringen av nya medlemmar.

    Om du läste löpsedlarna för några månader sedan kommer du kanske ihåg att några pojkar hittades döda i en källare. De hade blivit mördade under mystiska omständigheter, och ingen vet riktigt varför och vad som hänt. Efter denna händelse har det inträffat många mystiska dödsfall, försvinnanden och antalet övernaturliga fenomen och observationer har ökat markant. Vi i Post Mortem har börjat inse att vi själva inte kan kämpa emot det ökade kaoset som startat i Sverige, och kanske även i resten av världen.

    För att göra det hela klart ska jag än en gång förklara kort vad Post Mortem är.

    Många kallar oss för ”monsterjägare”. Det är i och för sig ett enkelt sätt att se på saken, men när man säger ”monster” tänker man ofta på sådant som gömmer sig under sängen, är slemmigt, fult och har vassa tänder. Några av de varelser vi försöker skydda mänskligheten mot kan visst se ut så, men de flesta ser man inte. De flesta finns i vanliga människor som går omkring bland andra, eller i byggnader, i luften omkring oss eller gömd så djupt in i skuggorna att vi aldrig ser dem. Förrän det är för sent. Post Mortem är uråldrig, och består av till synes vanliga människor. Det som binder oss samman är våra kunskaper om det ockulta, och många av oss bär också på egenskaper som anses mindre accepterade av samhället, såsom helande krafter, telekinesi, förmågan att se andar osv. Post Mortem finns i hela världen och har sina rötter hos de gamla druiderna. Vi arbetar i all hemlighet och försöker att inte synas mer än vi måste.

    Och vem är då jag som skickar dig detta brev? Jag heter Inri, och är mästare för Post Mortem region Nord (eller Övre Sverige som det ibland heter). Det är jag som tillsammans med min grupp bestämt att just du ska få vara med under middagen, för att få möjlighet att lära känna oss, och för att ge oss en möjlighet att lära känna dig, och avgöra om du kan bli en av oss eller ej.

    Middagen börjar då alla har anlänt. Vi kommer hålla till på en plats vi i förväg inte kan avslöja. Den 4 november klockan 16.30 ska du befinna dig i Timrå centrum, utanför affären Domus. Där kommer du att möta upp med andra som är inbjuden till samma middag. Du och de andra kommer att hämtas upp av sällskapets medlemmar som kör dig till den lokal där middagen hålls.

    Vi vill att du försöker att vara så diskret som möjligt. Bäst är det om ingen får veta vad du ska göra för något, och vi ser helst att du inte nämner vårt namn för andra. Vi har överlevt så länge, och blivit så starka på grund av vår diskretion och vi ser gärna att det fortsätter på det viset.

    Det finns möjlighet att sova i byggnaden, tyvärr inte i säng utan på golv, alltså kan liggunderlag och sovsäck vara passande att ta med sig.

    Och till sist ska jag säga ett ord om säkerheten. Vi är väl medvetna om att vi har många fiender och många av dem vill väldigt gärna se dig och oss ur världen. Därför kommer säkerheten vara hög under tiden vi befinner oss i lokalen. Man får gå ut, men gör det på egen risk. Så länge du befinner dig i byggnaden befinner du dig under vårt beskydd men så fort du går utanför dörren får du klara dig själv om vi inte sagt annat. Vapen hjälper inte mot de fiender vi har, så vill du ha något som ger dig skydd, ta på dig korset, eller den skyddande amuletten, ja du förstår nog säkert.

    Jag hälsar dig välkommen till middagen och Post Mortem.

    Inri, mästare över region Nord

    Rollerna

    På plats fanns en udda skara människor, alla med sina egenheter. Här mötte vi för första gången ett par återkommande kampanjeroller Johannes, som pratade med sig själv och såg saker, hemska saker. Vi fick möta Jonathan, en man med oanade förmågor, och rädda Shakespear, och hans bästa vän i form av en trä-dödskalle. Dr. Mats Jikander blev introducerad, den på samma gång tankspridde och fokuserade vetenskapsmannen. Vi träffade mr. Nice, den lite excentriske och mycket rike antikhandlaren från England. Där fanns också kvinnan som spådde i tarot, och stackaren som trodde att det hela var en superbra fest som hennes pojkvän blivit bjuden till, och eftersom han var borta… ja, då var det väl bara att gå i hans ställe? På plats fanns också gamla PM-medlemmar från Umeå: Ludde, Jago, Mondoz, Henri, Saga, Bronson, James, Matteus och Inri.

    Handlingen

    De stackars ovetande människorna hämtades med bilar i Timrå centrum, utan att ha fått veta vad det hela handlade om och vad som skulle hända härnäst. Bilfärden ut mot Ljustorp på ensliga slingrande vägar i skogen var allt annat än lugn, med en gammal varulv i en av bilarna och fullmånen utanför. Efter ett stopp ute i skogen, där varulven togs om hand och fängslades, fortsatte bilfärden till en byggnad där alla samlades i en hall med välkomstdrinkar. Det var minsann en udda grupp, och oro och spänning hängde i luften.

    Tillslut steg Inri in i rummet, hälsade dem välkommen och bjöd dem att stiga in i det större rummet för att äta middag kring ett avlångt bord med mörka dukar och brinnande ljus. Middagen blev allt utom rofylld. Därefter följde en kväll kantat av kaos, med en lösspringande varulv (Mondoz), en smått galen PM-medlem (Jago), en hel del underligheter och en blond bimbos skrikande. En del på grund av PMs oförmåga att kunna planera något utan att det går riktigt snett, och en del på grund av ett slags planerat prov som de eventuellt nya PM-medlemmarna skulle genomgå.

    I slutänden kunde Post Mortem trots allt kunna räkna in fler medlemmar till regionen, och både arrangörer och flera deltagare var bitna av konceptet – det skulle definitivt bli fler lajv!



    Kampanjer

    Efter att det första lajvet var genomfört fanns det mycket idéer som låg och bubblade och som behövde genomföras. Den första långa kampanjen var också det, i likhet med det första lajvet, ett slags test på vad man kunde göra med konceptet, samt en möjlighet att utmana gränser för lajvandet. Vinterblod blev planerat och utannonserat inom loppet av en vecka och sen har det rullat på under åren. Här kommer kampanjerna!

    Vinterblod

    Detta var vår första långa kampanj och det arrangerades under vintern/våren 2007. Såhär löd en arrangörs-anteckning inför kampanjen:

    Denne man, låt oss kalla honom Joseph, valde för 98 år sedan att bli vampyr då han kom i kontakt med vampyrkulten Blodsbröderna i England, landet han växte upp i.

    Idag (2007) är han en av de fem stycken som leder Blodsbröderna i England. Joseph är den äldsta av dem. Men de yngre tar plats och vill väldigt mycket. Inre slitningar tog sin början då en speciellt hetlevrad vampyr tog sin plats bland de fem styrande. Joseph ledsnade. Att döda en annan vampyr är inte tillåtet inom kulten och därför bestämde sig Joseph att flytta på sig. Att själv få bestämma var en tanke som passade honom och han fick en idé. Skandinavien var ännu ett ställe där vampyrer inte riktigt hade något fotfäste och att kunna få sitta som högsta vampyr där, vore något alldeles särskilt.

    Joseph har alltid siktat högt, och han tycker om tanken att se sig själv högst på täppan. Nu har han chansen och han tar den. I all tysthet börjar han planera och dyker då på några mycket intressanta texter. Det är profetiska texter som talar om helvetet som snart kommer finnas på jorden och om hur kaos kommer ta över. De som tjänar Kaos kommer att få uppleva paradiset. Nu kunde Joseph få uppleva paradiset i Skandinavien, och dessutom få styra över en del av det.

    Nu har det gått 10 år sedan han flyttade från England. Han har bott i Norge under dessa år, gömt sig undan övriga vampyrer och skaffat sig en egen grupp vampyrer som troget följer honom, the Master som de kallar honom. De hittat en duglig plats i Umeå. Av flera anledningar står Umeå stad på en kraftladdad plats och att styra över denna plats kan vara riktigt, riktigt lönsamt. Men tyvärr finns det de som inte vill se kaoskrafterna vandra fritt på jorden. Jospeh vet detta, och han vet också vilka de är. Post Mortem är inte så dolda som de tror. Frågan är bara vilka de är, och vart de befinner sig i Umeå. En osynlig strid kan ta sin början.

    Rollerna

    I den första längre kampanjen fick vi träffa några gamla vänner från middagen i Sundsvall året innan; mr Nice, Shakespeare, Jonathan, Johannes och Dr. Jikander och de gamla rävarna; Bronson, Henri, Saga, Ludde, Matteus och Inri. Men vi fick också bekanta oss med några nya ansikten; nya och gamla medlemmar i PM Umeå; Julia Hays, vampyrexpert från England. Robert, drömmande norrlänning med varulvsjakt som expertisområde. TC, mannen med en liten osynlig vän Seko, som han höll hemlig.

    Handling och upplägg

    Kampanjen inleddes med ett möte i februari, där deltagarna introducerades i mysteriet. Det började med djur som rituellt dödats i Umeå, framförallt kring Carlshem och medlemmarna skickades för att möta ett vittne och intervjua henne om hennes försvunna katter och vad hon sett och hört i området.

    Därifrån slängdes deltagarna in i ett tyst krig med vampyrer, där det snabbt visade sig att Umeå inte längre var förskonat från organiserad vampyrverksamhet. Överallt stötte man på referenser till ”The Master”, som skulle anlända till Umeå. Nu var det bråttom att ta reda på vem detta var och vad denna egentligen planerade. Det de inte visste var att det i deras egna led fanns en förrädare, the Master själv, under namnet Paul. Hans egentliga namn, taget som vampyr, var Joseph, och inte bara lyckades han föra PM Umeå bakom ljuset, han lyckades kidnappa Inri och lura in alla PMs medlemmar i ett samarbete.

    Spelet skedde genom små korta lajv i form av uppdrag, samt via diskussioner på vårt IN-forum där rollerna kunde prata om ledtrådar och händelser. Kampanjen pågick under ungefär tre månader och avslutades i maj. Uppdragen bestod i allt från att springa i skogen och jaga varulv, till bilskuggande genom Umeå stad. Det var den första kampanjen med ett nytt koncept, nya lajvupplägg och nya historier. Allt blev inte som det var tänkt, men i slutänden fick vi ihop en minnesvärd kampanj, där de flesta blev bitna och önskade en till kampanj till nästa år.

    Viktiga trådar och händelser

    Ankomsten av den stora ondskan – Vid flera tillfällen under kampanjen pratar vampyrer om en större ondska som ska anlända till Umeå. Mycket talade för att Joseph av olika anledningar ville förbereda Umeå för denna ondska, bland annat genom att försöka få fram varulvar som var intelligenta och kontrollerade, som soldater. Något som misslyckades och PM fick tag i varulven och dödade den. Vilken den stora ondskan skulle vara, och hur Joseph hade tänkt sig kring det, förblev en gåta.

    Boken – Det var under Vinterblod som Boken för första gången introducerades. Det var något som Leonard Nice, miljonären från England, hade i sin ägo en stund, men sedan förlorade. Det fanns in väg till vampyrerna, och Joseph, men försvann sedan igen. Ingen vet vart. Enligt legenden innehåller Boken stora kunskaper, men om vad är inte riktigt klart. Det finns många teorier. Men en sak är säker, Boken är tillräckligt känd och åtråvärd för att folk dödat varandra i århundraden över den. En del påstår att boken inte bara är en enda bok, utan tre stycken som behöver läsas samtidigt för att man ska förstå kunskapen. En röd, en svart och en vit. Boken som Nice hade var vit, men det blev inte fastställt om det var just den Boken, eller någon annan bok.

    Blodsbrödernas krig i England – vampyrbrödraskapet Blodsbröderna introduceras för första gången i den här kampanjen. Vi möter flertalet vampyrer, där Joseph är den som är mest känd och figurerar mest i handlingen. I England sker under tiden som PM Umeå är upptaget med sitt, ett slags vampyrkrig där Post Mortems olika kontor blir stormade och utraderade, framförallt de grupper som specialiserat sig mot vampyrer.

    Saker vi minns:

    Brända barntrosor – Under första uppdraget i kampanjen hittar Johannes och Jikander ett par brända barntrosor på en plats som inte alls har med kampanjen att göra egentligen, och som inte lagts ut av vare sig SLP eller arrangör, men som helt klart gav en känsla av obehag.

    Bamsemysigt i Umeskogen – Robert hade en speciell ”fältklädsel” som innebar en gammal och tämligen urtvättad T-shirt med Bamse-motiv. Att han bar den när han var ute i Umeskogarna för att med kniv jaga varulv, var för Inri en stor gåta, och när hon en dag frågade varför han bar den var svaret: ”För att den är bamsemysig”.

    OLYMPUS DIGITAL CAMERA


    Den Största Fienden…

    Vinter/våren 2008 arrangerades den andra långa kampanjen mellan 26 januari, fram till april. Här är en dagboksanteckning som rollerna fick på sitt första introducerande möte:

    17 december 2007

    En minnesanteckning av undertecknad, Tor Zakariasson

    Jag förstår inte det här själv, och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna formulera mig för att inte låta absurd, och kanske till och med galen. Jag tror inte att jag är galen. Jag hoppas inte att jag är galen. Men jag antar att det är helt upp till dig som läser detta, att avgöra. När allt kommer omkring, är det mesta upp till var och en, hur man vill uppfatta sin tillvaro och världen. Jag trodde att jag hade en klar bild av hur saker och ting fungerade i det vi kallar verkligheten. Men jag är inte så säker på min verklighet längre. Jag vet inte om jag tror mina egna ögon, eller kan lita till mina egna känslor. Det började med kattan. Herregud, hur vet jag det? Hur vet jag att det inte hade börjat redan innan? Hon uppförde sig så underligt den dagen. Hon undvek mig hela tiden, ville inte möta min blick. Och jag ignorerade henne. Bara ett djur, tänkte jag. Hon har instinkter jag inte har. Det har gått över till i morgon, intalade jag mig själv.

    Nästa morgon var hon död. Hon låg vid ytterdörren, alldeles blöt, som om hon hade drunknat. Jag kunde inte förstå det. Jag försökte förstå vad som hade hänt, ville ge det hela en naturlig förklaring. Jag kunde inte hitta någon. Jag begravde kattan och försökte att inte tänka på saken. Det var inte förrän på kvällen som jag upptäckte att sänglakanet var fuktigt, där jag legat. Hur kunde jag missat det på morgonen?

    Nästkommande dag hittade jag kattan igen. Hon låg uppgrävd på gården. Alldeles fuktig och smutsig, lätt uppsvälld av påbörjad förruttnelse. Utan att tänka på varför någon grävt upp henne, begravde jag henne åter, och lade sten denna gång på hennes grav. Jag gick in igen, och fann jordspår som ledde upp till mitt sovrum. Återigen försökte jag att inte tänka på det.

    Jag är säker på att något iakttar mig. Det finns alltid där i ögonvrån. Något som spelar spratt med mig, som vill se mig förlora förståndet, men vad? Jag vet inte. Jag har ingen aning om vad det är jag försöker få grepp om. Kan det vara någon djävul som väntar på att få sluka min själ? Eller en okänd tingest som vill förvrida mitt sinne? Det dröjde egentligen inte länge förrän jag förstod vem denna gestalt var, som väntade på vansinnets rand, som betraktade mig och lockade mig till hemska ting.

    Det var jag själv.

    Rollerna

    TC, Robert, Juli, Henri och Johannes var namn vi kände igen från Vinterblod. Likaså Jikander, Shakespear, Jonathan och Alex som spår i tarot. Nya var bland annat My, en forskare, Alex med en fot i vardera världar, Klas-Göran, en sjukvårdare inom det militära, Jacki, som kämpade med sin prekognitiva förmåga och Isse, en kvinna med kunskap inom häxkonsten.

    Gruppen prövades hårt under den våren, med både inre slitningar och yttre hot och påverkan genom psykiska och övernaturliga handlingar riktade mot dem. Allt för att få dem brytas ner och vända sig ifrån varandra eller gå med Ellen/Druj och daevornas försök att sätta sin herre Ahriman till världen. TCs hemliga vän Seko blev känd för alla, då TC insåg att hans ”vän” Seko var en av de daevor. Seko hade av någon anledning brutit sig lös en gång i tiden och valt att gömma sig från sin herre Ahriman i TCs kropp. Julia kommer tillbaka som vampyr, som hon av eget val blivit under sommaren, som en del i sin plan att hämnas gamla fallna vänner i Englands vampyrkrig året innan.

    Här stötte vi också på Egon Zackariasson, inte en medlem, men någon som anlitat Post Mortem då hans farbror försvunnit och polisen gått bet i sitt sökande. Egon var en sympatisk ung man, som träffade PM vid några tillfällen, och detta var också första gången vi hade en SLP-roll vid namn Egon, ett namn som sedan återkommer vid flera tillfällen under andra år som kampanjen arrangerats.

    Handling och upplägg

    En äldre man är försvunnen. Allt som finns kvar är några underliga dagboksanteckningar. Post Mortem Umeå får kontakt med brorsonen Egon Zackariasson. En jakt på farbrodern inleds, och det utvecklar sig till något betydligt otäckare än medlemmarna kunde föreställa sig.

    För varje ny plats som besöks, görs en ny grotesk upptäckt. Vad än denne äldre man haft för sig, har det inte varit trevligt, med olika former av offer och blodiga ritualer som hållits på olika nyckelplatser i och runt Umeå. Det hela blir än mer obehagligare när det visar sig att det är kroppsdelar av människor som använts under ritualerna, i något som liknar föryngringsritualer. Det blir känt att det är en grupp äldre människor ledda av en kvinna vid namn Ellen som under några veckor försökt sig på, till en början, oskyldiga försök till att finna ungdom, bota ålderdomens krämpor. Men något släpptes lös och med Ellen i täten, började de alla förändras, en efter en, förlora sig i sina mörka sidor, och alltmer styras av ledarfiguren. Målet med gruppen och deras ritualer var heller inte detsamma efter ett tag; under ett besök i en mörk källare med texter av blod på speglar, hittas en stackars nedbruten man som sedan länge förlorat sig själv bland alla de väsen och demoner som besatt hans kropp. En lång lista med namn och lite dokument kunde pusslas ihop med allt annat, och slutsatsen var: de försökte på något vis att dra en stor kraft till världen, och denna kraft var Ahriman, zoroastriska svaret på Djävulen.

    Gemensamt för alla platser var ormar i olika färger och former, och fraserna: ”För vår skull”, ”För din skull”. Ledtrådar på ritualplatser, och under möten med folk och fä fick medlemmarna förstå att det hela handlade om en gammal religion – den zoroastriska religionen och ett mycket gammalt krig och makt mellan krafter. Att Ellen på något vis hade en huvudroll i detta blir en självklarhet när gruppen får ett brev riktat till dem, efter veckor av psykisk och övernaturlig terror från namnlösa varelser som rörde sig i speglar:

    Godkväll kära vänner,

    Jag förstår att ni inte riktigt litar på mig. Jag tror inte att ni frivilligt skulle söka upp mig om jag bad er. Inte ens på en plats som bestämts av er. Så därför har jag sett till att ni får en anledning att möta mig. Jag hoppas ni hinner innan ljuset har slocknat på offerplatser. Vore synd om ni inte finns där för att se vad som sker. Som sagt, inte ens jag vet.

    Ja, nu har ni en anledning att besöka mig, för jag har några av era vänner här, och de väntar på att ni ska komma och möta dem.

    Ellen

    Mycket riktigt saknades några medlemmar sedan någon dag tillbaka och det blev med ens mycket bråttom att lösa problemet. Medlemmarna räddades tack och lov, men Ahriman släpptes fri från sitt fängelse. Ondskan som Joseph talat om året innan, hade anlänt och världen blev sig inte riktigt lik. Gamlingarna och Ellen då? Ja, de försvann och hördes inte av eller sågs till på länge. Spegelandarna eller daevor som de egentligen hette, hade tagit över deras kroppar helt och spred sig i världen för att fortsätta med sina uppgifter givna av Ahriman. Ellen, som sedan länge upphört att vara just Ellen och egentligen gick under namnet Druj, lögnens daeva, försvann spårlöst. Givetvis bara för att kunna återvända en annan dag, för nästa steg i den storslagna planen att sätta sin herre och mästare tillbaka i världen till fullo.

    Kampanjen innehöll många nya inslag i lajvandet, och upplägget, men forum och grunden med kortare kvällslajv fanns fortfarande där. Med hjälp av SLPer och rekvisita planerades varje uppdrag grundligt för att kunna föra deltagarna mot målet, men låta det vara rollerna själva som tog sig dit. Mycket av de ”barnsjukdomar” som fanns i Vinterblod kunde undvikas under denna kampanj, och vi höjde ribban en aning, både när det kom till skräck-element och relationsspel. Det är också första kampanjen där alla deltagare börjar få individuella små historietrådar, som vävs in under kampanjens gång.

    Namnet kom av talesättet: ”Den största fienden är dig själv”, och kampanjen döptes till det då det genomgående temat handlade om att tackla sina egna demoner mer än något annat. Att inte ge efter för rädsla, att inte ta den ”lätta vägen” och att inte falla för sina egna svagheter.

    Viktiga detaljer och händelser

    Ahriman och hans daevor – den stora ondska som endast berördes lätt under Vinterblod, kommer fram som huvudväsen i Den Största Fienden…

    Ellen – När man tänker nybakta kanelbullar, spetsgardiner och blommiga serveringsfat, tänker man osökt på en rar gammal dam, men se denna dam var allt utom rar. Möjligt att hon hade varit rar en gång i tiden, men då Druj tagit över Ellen, var hon allt utom rar, även om hon försökte inge det intrycket hos dem som mötte henne. En dödligt farlig motståndare till Post Mortem, som inte lagt sig i för sista gången.

    Svarta Madam – En lek många barn och ungdomar lekt under sin uppväxt, så gjorde även TC som ung, och fick då en vän som steg ur spegeln och satte sig i hans kropp. Det visade sig att det var en spegelande, eller den daeva som de egentligen heter. Ahrimans egna tjänare och hantlangare, med förmåga att färdas mellan speglar och hitta sig en plats i människor som bjuder in dem via just leken Svarta Madam.

    Siffrorna – Under kampanjen stötte medlemmarna på en sifferkombination som de inte kunde lösa på något vis. Sifferkombinationen var en del av kommande års kampanj, och skulle visa sig ha med Stjärnbarnen att göra.

    Vampyrernas förehavanden – vampyrerna började under den här kampanjen att gå under jord, och det diskuterades en hel del om varför. Kanske var det för att den stora ondskan som nu hade dragits till världen inte var så rolig att leka med trots allt, eller så kanske det berodde på deras inre konflikter där Joseph lyckats ta makt, inte bara i Sverige utan också i England.


    Solkyss

    Kampanjen gick av stapeln hösten 2009, den första ”höstkampanjen”, då alla andra kampanjer legat på vårenvintern. Flytten från vår till höst skedde på grund av ljuset; istället för att försöka skräck-lajva under en period där det blev gradvis ljusare på kvällarna, lades kampanjen på en tid där det blev mörkare. Dessutom kan vi nog alla vara överens om att hösten ger mer skräck-vibbar än vad våren gör!

    Kampanjen Solkyss var annorlunda på så vis att vi denna gång inte lade tyngden på mörka fiender, utan snarare en ordningsbaserad grupp speciella människor som kallade sig Stjärnbarnen. Det här är ett kort utdrag ur faktatexten om Stjärnbarnen:

    Det började med mörker, ty mörker är det enda som kan finnas utan ljus. Men så se ; Pisces, Libra och Leo föddes ur Taurus och Livet flödade ur deras spår i mörkret. Med Viljan, Balansen och Sökandet skapades en värld och i världen sattes människor och djur, och spåren på himlen finns fortfarande kvar för Oss att minnas Vem som vägleder Oss.”

    Rollerna

    Johannes, Jonathan och Julia är roller vi känner igen. Likaså TC, Henri och Jikander. Nya medlemmar för denna höst var Miria- boknörden, Tindra, den glada och fluffiga vampyren, Marjorie, en inflyttad fransyska, Romica, en jägare från Rumänien, och Linus, en man som visade sig ha många hemligheter.

    Två andra viktiga personer under kampanjen, men som bara spelades över forumet, var Fader Dag och Douglas Cane. Båda två fungerade som stöd och resurs för medlemmarna i Umeå under deras jakt på information.

    Under Solkyss fick medlemmarna för första gången bekanta sig med NOX, en undergren av Post Mortem för vampyrer, startad av Julia Hays, med Tindra Linderoth som nyvärvad vampyr. Diskussioner kring gott och ont, kaos och ordning och Post Mortems egentliga syften diskuterades vilt på forumet. De ställdes inför infiltration av det slag där hamnskiftare tog former av dem själva, och rörde sig bland dem, skapade en slags paranoia.

    De lärde sig att det inte var så lätt som att saker och ting kunde delas upp i gott och ont. Kaos hade tidigare ansets som den övervägande dåliga kraften, men Stjärnbarnens intåg och det som skedde runt dem visade att också ordning kunde vara dåligt, när det riktades fel, och att kaos kunde vara bra, om det användes på rätt sätt.

    Handling och upplägg

    Kampanjen inleddes med ett långt möte, där det nystartade NOX stod på agendan, tillsammans med denna nya grupp Stjärnbarnen, som kontaktat PM på olika ställen i världen, och önskade bli en del av dem. Men innan PM kunde godkänna detta medlemskap, behövde de veta mer om vilka Stjärnbarnen var.

    All den ökade aktiviteten i världen hade fått vissa personer att få upp ögonen för Post Mortem och deras verksamhet. Plötsligt kunde det inte hållas lika hemligt längre, och en reporter lyckades på ren och skär tur snubbla över PM Umeås arbete. Denna reporter ställde till en hel del problem som behövde lösas, parallellt med hamnskiftare, elementar-andar och Stjärnbarn som härjade fritt i landet.

    Stjärnbarnen visade sig tillslut inte vara något sällskap eller samfund som sådant, utan människor som levt sina vanliga liv, men som vid sin födsel valdes ut till Stjärnbarn, ifall att de någon dag skulle behövas för att uppväga en balans i världen mellan kaos och ordning. En dag lämnade de alla sina hem, sina liv och blev Stjärnbarn för att söka varandra och enas för att utföra det som måste utföras. Medlemmarnas stora utmaning var att försöka förstå sig på dessa underliga människor som delade ett gemensamt medvetande och som uppenbart styrdes av högre makter, som Stjärnbarnen kallade Stjärnorna. De var detta år väckta i syfte att få PM att förstå vad som var på väg att hända i världen och för att finna det förlorade Stjärnbarnet Johannes.

    Genom möten med Stjärnbarn och olika nya varelser nystas olika gåtor upp och de elementarnadar som PM fått problem med under hösten, löser sig när dessa andar tillslut binds vid fyra stycken dolkar som göms undan.

    Viktiga detaljer och händelser

    Roberts Afrikaresa – Innan Solkyss beslutade Robert sig för att göra en resa till Afrika. Resan blev dokumenterad via en blogg som han vid tillfällen uppdaterade. Men plötsligt en dag upphör inläggen och Robert hörs inte till på många många veckor. Detta var en upptakt till något som skulle bli ett problem för PM Umeå året därpå under kampanjen Ex Amino.

    Hamnskiftare och elementandar – Tidigare hade rollerna enbart varit i kontakt med olika former av kaosvarelser, och den allmänna uppfattningen var att de flesta var helt eller delvis influerat av krafterna ordning och kaos. Men hamnskiftarna och elementandarna visade att det inte var så enkelt, att kaos- och ordningsvarelser bara är en liten del av det som finns, och att Ahrimans uppvaknade inte skulle bli så stillsamt som det hade verkat.

    Världens obalans och Stjärnbarnens uppvaknade – Att Stjärnbarnen vaknade överhuvudtaget berodde enbart på Ahrimans återkomst, och visade vilken obalans det gav i världen, en obalans som satte igång olika former av reaktioner, däribland Stjärnbarnen. Mer skulle komma, och det här var bara en uppvärmning inför något som skulle kunna leda till världens undergång.

    Johannes hittar hem – Medlemmen Johannes hade under många brottats med sitt förflutna, som han till största del inte mindes. Under Solkyss fick han möjlighet att en gång för alla förstå vem han egentligen var och var han kom ifrån. Att försöka i korta meningar återge hans liv och ursprung skulle inte kunna göra det rättvisa, men han hittade i alla fall hem igen. Han var ett Stjärnbarn, i grund och botten, ett ovanligt sådant till och med, då han blev skapad av Stjärnbarn i ett speciellt syfte. Han fick ett val – att följa med Stjärnbarnen och ansluta sig helt till dem, eller förlora sin rätt som Stjärnbarn. Han valde att flytta ut tillsammans med Isse och deras dotter Gilda på heltid i deras stuga i skogen, lämna både Stjärnbarn och Post Mortem bakom sig.

    Julia försvinner – Medlemmen Julia Hays försvann dagarna efter upplösningen och ritualen när vintern närmade sig. Ingen vet var hon tog vägen och allt som lämnades kvar var hennes anteckningsbok. NOX hade aldrig varit mer än en täckmantel för henne att kunna döda och dra till sig kraft från vampyrer för att kunna bli stark snabbt och bege sig iväg på en resa i hämndens tecken. Hon skulle återvända till Umeå år senare, dragen till en kraftigt kaosladdad plats och där ge sig på en intet ont anande vandrare innan PM hann dit för att ta hand om henne, och döda henne, då hon vid det laget helt och hållet förlorat sin mänsklighet.

    Från människa till vampyr – Tindra var den enda vampyr som Julia värvade till NOX. Tindra var inte riktigt som vampyrer PM vanligtvis möter – hon hade en positiv syn på det mesta och försökte in i det längsta att väga upp för sitt kaos. Hon var religiös och önskade inget hellre än att få ha möjlighet att träda in till himlen den dagen hon dog. I ett möte med ett Stjärnbarn i Skellefteå, fick Tindra veta att en önskning kunde vara lika kraftfull som en bön. Det skulle hon sedan använda sig av vid en ritual hon själv genomförde, som ett steg mot att bli människa igen. Ritualen fungerade inte fullt ut och Tindra hade förlorat livet på kuppen, om det inte varit för Inri, som gav en del av sig själv, för att ge henne mänskligheten åter. Få i världen kan säga att de varit vampyr och sedan blivit människa igen.DSC02938


    Ex Amino

    Hösten 2010 försvinner plötsligt mästaren Ephram i region Syd. Ingen vet riktigt vart han tagit vägen eller varför, och en jakt startas. Spåren leder norrut och Umeåkontoret kopplas genast in. Samtidigt har det långsamt börja röra sig i skogarna i Sverige, och varelser som inte setts på mycket länge, och som man trodde var försvunna eller bara tillhörde sagor, vaknade igen:

    Barn, slå er ner och lyssna på farfar för nu ska han förtälja om underliga och skrämmande ting. Vet ni hur präster ser till att hålla bråkmakare och vandaler från kyrkogården? Jo, när han låter bygga en kyrka, murar han in ett levande djur i grunden, som kan vaka över de döda och skrämma iväg satans avkomma. Men lyssna nu, det är inte bara i kyrkor man gör detta, nej inte alls. Husbonden som ska bygga sitt hus, tar en nyfödd kalv eller kattunge och murar in den i grunden så att denna kan skrämma iväg knytt och otyg som kommer till gården för att härja och förstöra. Men när huset rivits, flyr djuret från grunden och vandrar runt som en osalig ande. Det är därför Svartman kommer och hämtar dessa förbannade djur.

    Rollerna

    Från föregående kampanjer känner vi igen TC, Jikander, Tindra, Miria, Romica Henri, och Jacki, en roll vi fick möta under Den Största Fienden, och som nu återvänt. Nya roller som introducerades var Razhed, kommen från fjärran land med förmåga att regenerera sig själv, Ellika, en arkivråtta från region Syd, Erik, en man med många extra kort i skortärmen och som i sten vägrade erkänna att det övernaturliga existerar, Lukas, en präst som omvärderat sitt liv, samt Max, en pratglad spelnörd och Vigdis, som vi kort träffade under Jakten sommaren strax innan kampanjen började.

    Hösten bestod inte bara av många nya bekantskaper med andra medlemmar, de fick också bekanta sig med nya varelser som egentligen alltid funnits men sedan länge hållit sig i dvala – de Äldre.

    Handling och upplägg

    Tiga är silver, tala är guld.

    En skål och en kedja.

    För att samla och fjättra.

    Sara bor i Umeå och är musikstuderande. Hon spelar fiol, något som de flesta i hennes släkt gjort under många generationer. Men hon blir aldrig riktigt så bra som hon vill bli, trots att hon tränar och tränar. En dag berättar hennes mormor om släktlegenden: farfars bror Evert. Evert sades vara en fantastisk musiker vars fiolspel fick vuxna män att gråta. Denna musik hade han fått av att gå till Näcken med en katt i en säck. Näcken hade sedan lärt honom att spela fiolen så bra som ingen annan. Sara lyssnade på detta och tänkte: det kan aldrig skada.

    En kväll i sin barndoms trakter, går hon till en bäck där det sägs att man brukade höra näcken spela en gång i tiden. Med sig har hon en död katt i en säck. Hon kallar på Näcken och vips är han framme. Han ser ut som en stilig ung man, och han frågar vad hon vill. Hon vill givetvis lära sig spela så bra som hon bara kan. Näcken går med på detta.

    Näcken har varit i en slags dvala under många många år. Han är smickrad över uppmärksamheten, glad över att vara vaken och lär Sara sin musik utan större besvär över en natt. Sara lämnar lyckligt platsen i gryningen.

    Hon spelar på torg och på caféer och på scen och vart hon än vänder sig, står det där en beundrare av hennes musik. Hon bestämmer sig för att resa ner till Stockholm för att försöka göra sig ett namn. En dag kommer Ephram, mästare i region Syd, och lyssnar eftersom han är en stor beundrare av gammal svensk folkmusik. Han blir så betagen av hennes musik att han faller pladask för Sara.

    Han är inte den enda, under veckorna som går, blir Sara alltmer förföljd av beundrare som vill höra henne spela. Snart vet ingen vem hon är, bara vad hon spelar. Hon blir rädd för sin egen musik och då Ephram närmar sig henne, bjuder ut henne trots hennes enträgna nej, ringer till henne och skriver till henne, bestämmer hon sig för att gå till näcken och ge tillbaka musiken. Näcken väntar på henne, men blir förargad när hon inte längre vill ha hans musik.

    Därefter går Sara till Ephram och säger att det inte är henne han fallit för utan hennes musik. Hon talar om för honom vad hon fått från näcken och att hon är rädd för den musiken. Men Ephram säger enträget att han inte fallit för hennes musik utan för henne som person, och Sara ger honom en chans att bevisa det. De börjar umgås och Sara blir själv kär, men skräcken för den spelande forsmannen stiger hos Sara. En dag bestämmer sig Ephram för att själv söka upp Näcken. Näcken tar tillfället i akt, tar Ephram.

    Sara är nu i näckens våld och om hon inte gör som han säger, dödar han Ephram.

    Genom Sara ser Näcken till att PM blir kontaktat och att de utnyttjas till att väcka andra gamla folktroväsen, och detta sprider sig som ringar på vattnet, så att alla de Äldre vaknar till efter sin långa tid i dvala. Ephram, eller Gustav som hans första namn var, anses kidnappad av PM och Umeå hjälper till i sökandet av den förlorade Mästaren. Sara hotar och ställer kvar på saker som PM måste hitta (exemplevis Lycktgubbens Lyckta och en hängds mans ben), och lämna ifrån sig. Men så fort PM förstår att Sara egentligen bara är en annan gisslan, som handlar av rädsla för Näcken och kärlek till Ephram, lyckas Sara hittas igen. Medlemmarna i Umeå kommer fram till att bandet mellan Näcken och Sara måste brytas, och detta görs genom att Näcken frammanas och Saras fingrar bryts ett och ett på båda händer, för att förhindra henne att någonsin kunna spela fiol igen.

    Ephram och Sara räddas från Näckens grepp. Ephram avgår som mästare och tar tillbaka sitt gamla namn Gustav, för att kunna leva med Sara i återstoden av sitt liv. Men de Äldre har vaknat, och härjar fritt i omgivningarna, upprörda och oroliga inför något. Och vad detta var, skulle Post Mortem få bli varse om under året därpå…

    Viktiga detaljer och händelser

    Svartman – För första gången får deltagarna introduceras till en mörk och fruktansvärd figur som PM aldrig kunnat förstå sig på eller förstå ursprunget till. Han förknippas med lukten av fuktig mylla och förmultnande löv, ljudet av en skällande räv eller en kraxande korp. Han är en slags symbol för död och lidande, för hösten och för skräck.

    Sebastian – Under Ex Amino träffar vi Sebastian, en man som lyckats ge sig själv stora krafter inom magi och som antas ha legat bakom en del underligheter som inträffat i Umeå under senaste åren. PM tror att Sebastian på något vis har med Ephrams försvinnande att göra och ett möte med Sebastian visar att så inte var fallet.

    Inris historia – Under Ex Amino börjar några PM-medlemmar att intressera sig för Inris mycket nedtystade och mystiska bakgrund och härkomst. Delvis tack vare det själsliga bandet till Tindra, och delvis på grund av några medlemmars nyfikenhet börjar det långsamt nystas i sådant som tystnats ner och dolts av mycket goda anledningar.

    Den äldre kraften – Kaos och Ordning har tidigare varit de belysta krafterna, men under denna kampanj får alla bekanta sig med den neutrala kraften, den Äldre kraften och varelser som är kopplad till den.

    Roberts återkomst – Roberts Afrikaresa blev ofrivilligt förlängt och under denna höst återkommer Robert som en mycket förändrad människa, inte längre lika lättsinnig och avslappnad. Det visar sig att han i en tom by i Afrika hittat en bok och läst i den och på så vis hamnat i ett slags limbo där han satt fast tills han en dag mötte Tomheten. Tomheten tog Roberts kropp i besittning och den dagen PM Umeå förstår vad som hänt, görs en själavandring, där medlemmarna får kontakt med Tomheten, hittar Roberts själ och offrar magikern Sebastians kropp för att Robert ska få överleva. Robert försvinner därefter, för att enbart vid korta visiter synas på kontoret i Umeå i framtiden. Vad som sedan blev av Sebastian, ja, det vet nog bara Robert.

    DSC03510


    Widdershins

    Though the sun was bright, he walked in darkness.
    For darkness was his trade, and darkness was his way.
    He knew how it would end, but still he walked.
    For what would one do, if darkness offers more comfort then light.
    And darkness gives you more then you could ever imagine.

    Widdershins… Widdershins… Widdershins…

    Det här är en kampanj som avslutar ett sex års långt kapitel i På Gott och Ont-världens historia, och om man ser på det inifrån, en historia som började för många tusen år sedan egentligen.

    Widdershins var en kampanj så stor att den för sig skulle kunna få ett egen bok, men jag ska göra mitt bästa för att få med det som är mest väsentligt för kampanjens historia och Post Mortem och dess medlemmars öden.

    Rollerna

    Under denna höst får vi till största del fortsätta följa roller vi sedan innan redan lärt känna, såsom Tindra, Lukas, Max, Miria, Ellika, Erik, Jacki, Henri, Vigdis, Jikander, TC och Ludde. De nya vi får lära känna är läkaren Kiki, pragmatisk och kunnig, samt Ebba, en roll vi kort introducerades till under ett minilajv som den stackars kvinna som vampyren Julia fångat i Grössjön.

    Den här hösten skulle visa sig blir hård för Post Mortem i hela världen. Alla medlemmar i Umeå prövades hårt av både daevor, amesha spentas och Äldre, som alla ville styra dem i olika riktningar eller sabotera för dem. PM stod inför en framtid där världen riskerade att gå under, och för att förhindra att detta skedde, behövde alla samarbeta, något som inte var det allra lättaste.

    Umeå-gruppen blev snabbt isolerade från sin omgivning, delvis på grund av Inris order, och delvis för att alla andra kontor i Sverige och i världen var svåra eller omöjliga att få kontakt med. Vänner och familj utanför PM behövde man ta avstånd till för att skydda dem från de hot som hela tiden tryckte på. Dagarna kantades av förvirring, oro och hårt arbete, medan nätterna fylldes av mardrömmar och obehagliga upplevelser.

    Klockan slår tre på natten. 

    Vare sig du sover eller är vaken, hör du ett svagt barnskratt. När du ser dig om, kan du se en docka, en enkel liten tygdocka med svarta ögon och hår av garn, som kommer gåendes med vaggande gång över golvet mot dig. Barnskrattet klingar ut och dockan trillar omkull, blir sittande kvar och ser på dig med sina små knappögon. Du kan inte röra dig, inte göra något åt det. Dockan sjunker ihop, blir som en mjuk massa, blir svart, sträcker ut sig och tar formen av en liten smal orm. Ormen slingrar sig fram över golvet, mot dig, upp i din säng eller var du än befinner dig. Den glider över dig, upp mot ditt ansikte, vädrar i luften. 

    Och du hör en röst i ditt huvud som väser: ”Hälsssa Arrassska väälkommen”

    Ormen vänder och glider ner på golvet, slingrar sig in i ett mörkt hörn och försvinner. 

    Förtrollningen bryts, du kan återigen röra dig.”- ett mailutskick till deltagarna från Widdershins.

    Mycket kan sägas om de prövningar som medlemmarna utsattes för, men en sak är säker: ingen kunde lämna hösten bakom sig oförändrad och oberörd.

    Handling och upplägg

    Det börjar redan under sommaren 2011. Ett paket skickas från kontor till kontor med olika föremål. Inget kontor vill kännas vid det och det fortsätter att gå runt. Men med lådan och dessa föremål sprids en slags smitta bland Post Mortems medlemmar. Långsamt fylls de av kaos tills det en dag rinner över och de vänder sig mot sina vänner för att skada dem eller döda dem. Ett efter ett faller kontoren runtom i världen, och när hösten är kommen vågar de med sinnet i behåll inte lita på någon.

    Medlemmarna i Umeå hade sett tecknen på kaoset, men inte förstått vad det inneburit. Vänner och kontakter på andra platser som inte gått att nå, eller som inte riktigt varit sig själva i telefon.


    Kampanjen börjar med att Inri och Vigdis plockar in medlemmarna i Umeå, en och en. Förhör dem om vilka de är, var de kommer ifrån, allt för att se om de också blivit påverkade på samma vis som medlemmar gjort runtom i världen. Umeåmedlemmarna är tack och lov opåverkade, och får gå fria. Vid ett kort och inofficiellt möte förklarar Inri för alla medlemmar om kaoset som brutit ut, utan att kunna ge svar på frågan: varför?

    Dagarna senare samlas medlemmarna igen, denna gång för att ta på sig en uppgift. Fyra artefakter har hämtats från ett hemligt förvaringsutrymme i Uppsala. Fyra mycket viktiga artefakter; ett fingerben med en orm på, en hudbit med tecken på, en gyllene orm och ett sigill tecknat på ett pergament i en ask. Artefakterna var alla kopplade till Ahriman på olika vis och kunde användas för att få reda på mer om hans ursprung och förhoppningsvis också ge ett svar på hur han kunde bekämpas.

    Veckorna som följde blev hårda och svåra, fyllda med ett arbete som ständigt tycktes för stort och omöjligt att slutföra. Men genom samarbete och enträgenhet lyckas tillslut PM tillsammans att komma fram till svaret: Ahriman och hans motsats Ohrmazd befann sig båda på, och allt som behövde göras var att byta plats på dem. Att flytta på gudarna.

    Historien om Ahriman

    Zarahustra var hans namn från början. Han levde för många tusen år sedan, oklart exakt när. Han hade familj, släkt och vänner omkring sig. En dag får han någon en uppenbarelse eller hittar någon slags kunskap, ingen är riktigt säker på vad. De historiska texterna säger kunskap medan de zoroastriska texten Avestan säger att han fann Asha i en uppenbarelse. Hur som helst får han en idé om att det finns En Gud och inte flera, och börjar profetera om detta. Hans familj, vänner, folket han lever med, motsätter sig hans idéer, och han förvisas och är inte välkommen tillbaka, något som slår väldigt hårt då han värderade familj och vänners stöd högt . Han beger sig ut i öknen, ensam, övergiven. Han är arg och känner sig sviken av sina nära och kära. Utan vare sig vatten eller mat blir han gradvis svagare, och fötterna börjar blöda av hans vandring i den hårda ökenmarken. Tillslut faller han till knä, höjer händerna mot himlen och svär sig åt Asha, den gudomliga kraft han profeterat om, på samma gång som han dras ner av sitt hat han byggt upp mot världen. Resultatet blir Ahriman och Ohrmazd som i det ögonblicket skapas, där Ohrmazd är av ordning och inte har en mänsklig form och Ahriman är kaos som har den mänskliga kroppen Zarahustra.

    Och Ahriman vandrar runt i världen i sökande på kunskap. Bland annat hittar han stenen Anachitis som han använder sig av för att skapa sina tjänare Daevorna.

    Därefter lyckas Ahriman på olika vis lägga vantarna på Äldre väsens kraftfulla föremål, för att med dem göra sig av med sin mänskliga kropp, trycka sin motsvarighet Ohrmazd från sin energiform och in i en kropp. Vad som fängslar Ahriman och inte låter honom härja fritt som kraft är det ingen som vet, men sedan den dagen började kraft kaos och ordning att gnida mot varandra, mer och mer, tills kaos en dag började väga över av att några pojkar i en källare släppte ut daevor i världen och suddade ut en liten bit av den väv som sitter mellan vår värld och kraftvärlden.

    Daevor och Amesha Spentas

    När Ahriman hittat Anachitis började han skapa sina tjänare daevor. På samma vis som Ohrmazd skapats i ögonblicket Zarahustra blev Ahriman, skapades daevornas motsvarighet Amesha Spentas i samma ögonblick som daevorna. I alla fall är det vad PM tror är närmast sanningen.

    Daevorna skapades genom att Ahriman mördade barn genom att dränka dem i vatten där stenen var nedsänkt. I dödsögonblicket slets barnens själar itu, där kaos-delen, den som bar på förstörelse skapade daevan och den del som bar på skapande och ordning, blev till en Amesha Spenta. Här följer en liten lista på den daevor och Spentas som PM hade som mest kontakt med:

    Daevor: Astu Vidatu, Viznaresh, Araska, Nas, Anast, Taromaiti, Cheshma

    Amesha Spentas: Spenta Armaitioch Khshathra Variya

    DSC04016


    Fristående lajv:

    Utöver kampanjerna har vi hunnit med ett antal fristående lajv, för en dag eller bara några timmar. Här kommer en presentation av dem!

    Oro

    Lita på mig barn, det är en spökhistoria utan dess like! Som får nackhåren att resa sig och luften att bli kall i rummet. När man talar om honom, får man viska, annars drar man till sig hans uppmärksamhet. Och tro mig barn! När jag säger, att hans uppmärksamhet vill man icke ha! För han gör hemska ting, mycket hemska ting. Det är en hemlighet vet ni, så det jag ska berätta, får ni inte föra vidare. Detta är historien om gamle Svartman, och hans förbannade djur.”

    Oro var ett historisk lajv som gick av stapeln i början av 2009. Vi höll till i Gravmark, i Kläppstugan. Tanken var att besöka Post Mortem under 1850-talet, då en speciell årlig högtid tog plats: Silvernatten. Varför denna högtid firades är sedan länge bortglömt, och i nutid är den helt och hållet borttagen och bortglömd. Men i 1850-talets Post Mortem är det fortfarande något som firas, så även denna gång. Men allt går inte som planerat och kvällen denna bittra vinter blir allt annat än lugn.

    De samlade plågas av en figur som visar sig vara Svartman, som vid flera tillfällen innan mötet sett till att hus på olika platser runtom brunnit ner med människor i. Allt för att uttrycka sin ilska och irritation över den nya varelse som tagit sig via en soldat upp till Nord – vampiri.

    Kvällen räddades tack vare gemensamma krafter och vi lämnade Post Mortem anno 1850 för denna gång.


    Såsom Änglar

    Utdrag ur Helena Sahlbergs dagbok:

    Ny dag. Eller kväll. Mer natt kanske, klockan är 23.30 ser jag nu. Nästan natt. Mamma tror att jag varit på skolan idag, men det har jag inte. Jag har suttit på biblioteket hela dagen idag och läst mormors dagbok. Jag fick den, eller ja, vi städade ur mormors hus för några dagar sedan och mamma sa att allt jag ville ha, kunde jag ta med mig hem. Jag hittade dagboken, men har inte sagt något till mamma igen, för jag vet inte om hon vill att jag läser den. Kanske jag får reda på varför mamma och mormor blev ovänner. Och helst av allt vill jag veta mer om IM och varför mormor gjorde som hon gjorde mot mig.”

    Post Mortem får ett samtal. En kvinna som ber om hjälp. Hennes dotter ligger på sjukhuset, apatisk. Hon hittades i ett hus vid Nydala, ingen vet varför hon var där eller vad som hänt henne. Allt Post Mortem har att arbeta med är en dagbok och gamla dokument som Helena förvarade i sitt rum. Nu måste de lista ut vad som hänt henne och varför, innan tiden går ut…

    Helena är 12 år gammal då hon börjar se saker och förstår vad det är hon ser. Hennes mamma har aldrig befattat sig med hennes synska arv, men känner givetvis till det. Helenas mormor, Greta, är den som ledsagar Helena till en början, men Greta är en gammal bitter kvinna som är alldeles för upptagen med sina egna tyngder, hon inte vill engagera sig mer än nödvändigt i sitt barnbarns förmåga. Men för att förstå vad Helena sedan gjorde och varför det blev som det blev, måste vi bryta berättelsen om Helena ett slag, och berätta om Greta.

    Att Greta överhuvudtaget överlevde sin barndom borde ses som ett mirakel. Hon och hennes syster föddes som de sista barnen i en skara av tio och vid det laget hade familjen det mycket knapert. Dessutom lämnade Gretas far sin hustru med alla barnen och gifte om sig med en annan kvinna i en annan stad. Gretas mor kunde knappast ta hand om alla dessa barn, och lämnade därför bort tre av barnen i ett barnhus. Tanken var att barnen skulle adopteras bort så fort som möjligt, men kvinnan som bedrev barnhuset, arbetade inte aktivt för barnens bästa. Gretas yngre syster, som vid det laget vara var ett och ett halvt år, överlevde inte den första månaden utan dog av vanskötsel och svält. Greta var då fem år gammal och hade kvar sin ett år äldre syster på barnhuset. Men så gick scharlakansfeber bland barnen och flera barn dukade under, varav Gretas andra syster var en av dem. Greta levde ett helt år på barnhuset och skulle säkerligen vara död, om det inte vore så att en kvinna som ville komma för att besöka sitt barn, insåg att hennes son inte längre fanns kvar där, fastän det bara var någon vecka sedan hon lämnade honom. Då husfrun inte kunde visa papper på adoption eller annat bevis för att han lämnats bort och till vem, blev kvinnan misstänksam och tillkallade polis. När polisen kom, fann man husfrun hängande från en takbjälke. Vid det laget hade hon bara tre barn kvar, alla undernärda och smutsiga.

    Kvinnan, som var en rik kvinna men som fött sin son utomäktenskapligt och därför lämnat bort honom, valde att adoptera alla tre barnen. Ett av dem dog kort efter i feber, men Greta och en pojke överlevde.

    Då Greta var sju år började hennes synska förmågor att visa sig, och hennes fostermor var mycket rädd för henne då hon ofta sågs sittande i djupa samtal med någon man inte kunde se. Om man frågade henne, sa hon att det var hennes vän, Ida-Maria, som också klarat sig från barnhuset.

    Greta dolde sina förmågor i den mån hon kunde, eftersom hennes fostermor alltid slog henne ifall hon började prata om sina ”låtsasvänner”. När hon var gammal nog att gifta sig, giftes hon snabbt bort med första bästa. Med den mannen, Karl-Henrik som han hette, fick hon två barn. Under hela hennes liv följde Ida-Maria med, ständigt pockande på hennes uppmärksamhet. Hon kunde ge flickan det tills hon fick ett eget barn. Detta barn dog och bara Greta visste vem som låg bakom det. Innan hennes andra barn föddes, gick hon till en präst för att få Guds beskydd över barnet. Under några år var Greta fri från sin lilla olycksaliga ande. Men då hennes dotter Karin hade vuxit upp och flyttat hemifrån, kom Ida-Maria tillbaka igen.

    Karin var en vild tonåring och lyckades bli med barn då hon var femton. Det bestämdes att hon skulle adoptera bort barnet så fort hon fött det, och trots hennes protester, gjordes en adoption av en liten pojke som Karin inte ens fick veta namnet på, så att hon inte skulle kunna spåra det igen. Efter detta fick Greta och Karin en dålig relation, med all rätt, och de reparerade den inte förrän Karin fått ett till barn, Helena.

    Och nu är vi tillbaka på berättelsen om Helena. Hon fick lära känna sin mormor då hon var åtta år gammal, och sedan dess har Greta varit en del av hennes liv.

    Helena har haft en svår uppväxt från det att hon började få syner. Hennes vänner vågade inte vara med henne och hon blev mobbad i skolan. Men för sin mor höll hon ett sken av att allt var som vanligt och bara bra. Betygen blev aldrig riktigt dåliga men heller aldrig bra. Karin kände till sin dotters förmåga, men låtsades aldrig om den eftersom hon inte visste vad hon skulle göra av det hela, och egentligen ville hon inte tro det.

    Då Helena är nitton blir hennes mormor sjuk och dör hemma i sängen, 88 år gammal, då Helena är närvarande. Innan hon dör ”lämnar” hon över Ida-Maria, som fortfarande finns vid hennes sida, till Helena. Hon dör i frid, men Helena lämnas absolut inte i någon frid. Ida-Maria är besvärlig för Helena som inte riktigt förstår vad hon ska göra. Hon hittar igen sin mormors dagbok då de städar ur dödsboet, och hon inser att svaret kanske finns där. Från dagboken kan hon förstå att Greta alltid gjort allt hon kunnat för att ignorera Ida-Maria, istället för att ta reda på var hon egentligen kommer ifrån och vad hon vill.

    Då Helena nystar i sin mormors liv och sedan också sin mors liv, ser hon att hon har en bror någonstans, som enligt pappren ska heta Josef. Men det står inte vart han adopterats eller varför. Hon är ganska säker på att om hon har fått den här förmågan, borde han det också och därför vill hon hitta honom. Hon lyckas, med mycket snokande bland sin mormors gamla papper, hitta namn på de som adopterade Josef. Det var en kyrklig familj, där mannen var präst. Han skulle ha varit fyra år äldre än Helena. Hon försökte hitta igen dessa människor, och hittade tillslut igen prästen, Erik Högdahl. En kväll besöker Helena prästen, som bor strax utanför Umeå, i Hissjö. Med lirkande får hon komma in och ställer några frågor. Erik skakar bara på huvudet och ser sorgsen ut då han svarar att jo, visst hade han och hans fru adopterat en son, men bara någon vecka efter adoptionen, blev hans fru underlig och fick tillslut sättas in på ett mentalsjukhus. Erik kunde själv inte ta hand om barnet, så han kontaktade kvinnan som var pojkens morförälder och sa att hon fick ta tillbaka barnet. Hon gjorde det gladeligen och Josef var ute ur deras liv.

    Helena förstod inte varför hennes mormor tagit tillbaka barnet och vart han sedan tagit vägen, så hon bestämde sig för att besöka mormoderns hus igen. Där hittar hon papper på att hennes mormor ägde ett annat hus, som låg vid Nydalasjön. Helena kunde inte minnas något annat hus, inte ens en sommarstuga och hennes mamma kände heller inte till något sådant.

    Hon började forska i huset och får då veta att det var barnhuset hennes mormor bodde i ett tag, och historien kring det. Kvinnan som först ägde det var en änglamakerska, som tog in oönskade barn för en viss slant pengar, för att sedan döda dem. Några lät hon leva för att uppehålla skenet av barnhuset och Greta var en av dem. Dock hade det varit planerat att även Greta och de andra två sista överlevande barnen skulle dö, för husfrun hade planer på att resa bort från staden innan hon blev påkommen, då hon hade tillräckligt med pengar för att kunna leva någon annanstans. Men då hon blev anmäld bestämde hon sig för att hänga sig själv, vilket hon gjorde inför de andra barnen. Ida-Maria hade varit husfruns egen dotter, som hon hade stängt in i jordkällaren, och sedan strypt med rep för att göra sig av med henne. Ida-Maria hade varit utomäktenskapligt född.

    Helena bestämmer sig slutligen för att hon måste besöka huset, trots att hon känner på sig att hon inte borde. Till och med Ida-Maria försöker att hindra henne från det, men hon sätter sig ändå på cykeln en kall vinterkväll, med papper och kamera i väskan och Ida-Maria allstädes närvarande.

    Nästa morgon hittar man Helena sittande i fosterställning vid sjökanten till Nydalasjön. Tack vare Post Mortem lyckas man hjälpa henne att komma tillbaka.


     

    Jakten (a.k.a Betatest projekt Zombie)

    Du började som en helt vanlig människa, på en helt vanlig dag. Du åt frukost, lämnade barnen på dagis eller gjorde dig ordning för dagens studier eller arbete. Ungefär så långt minns du.

    Nu har du ingen kontroll över dig själv. Du sitter som en passagerare i en bil som kör sig själv i rasande fart över ett stup, och du kan inget göra åt det. Du minns vagt vem du är, och vad du alldeles nyss gjorde. Du är medveten om vad du gör nu men vet inte varför. Det enda du säkert kan säga är att du är arg. Så förbannat arg! Du vill så gärna se de där människorna döda och du vill vara den som utför nådastöten. Men du är inte ensam om detta, det finns fler som du, fler som vill döda.

    Du är en zombie. Inte Hollywood-versionen där du dött och nu återuppstått. Du började din dag som vanligt, och sedan var det något som tog din plats i ditt huvud och nu är det inte du som styr maskineriet längre. Nu är du mer ett djur än en människa. Du har en tanke i huvudet som styr dig, att jaga och ta ner ditt byte. Du känner nästan ingen smärta och du blir inte mentalt trött. Men givetvis har din kropp begränsningar. Den kan inte gå hur länge som helst och bli hur skadad som helst.

    Fyra personer har kommit bort från sin grupp. Det var en äventyrsdag för arbetsplatsen i I-20 Skogen i Umeå. Lekar och tema-building och grilla korv. Och plötsligt kom de galna människorna springande, vilda, med tillhyggen som de slog efter folk med. Alla kom undan, utom fyra stackare. Tillslut hittar Post Mortem till platsen, och så är det dags för Zombiejakt!

    Problemet var bara att Post Mortem inte alls visste vad det handlade om och i vanlig PM-anda slutade allt i ett enda kaos där zombier togs om hand som skadade, skadade offer användes för att åtla, PM-medlemmar som löpte amok och tog sina egna beslut och walkie-talkies som inte fungerade som de skulle. I slutändan räddades i alla fall tre personer, och zombierna togs alla om hand eller dödades.

    Slutet gott allting… gott?


     

    Julia

    Ett larm går till Post Mortems kontor våren 2011. Någon eller några har försvunnit i Grössjön. Som vanligt vet polisen i Umeå att det är lika bra att genast ringa det där numret som går till någon som kan ordna saken. För i Grössjön vill ingen polis vid sina sinnens fulla bruk sätta sin fot.

    Vigdis är först till platsen, men det går snett. Förstärkning behövs och fler medlemmar kommer ut till platsen. Enbart för att hitta igen… Julia Hayes, om hon nu kan kallas för det. Vild och bortom mänsklighet, och kraftfull, väldigt kraftfull. Vampyren som hon nu är, har dödat en person och jagat runt en annan. En kvinna vid namn Ebba.

    Julia lyckas fångas in och kvinnan som senare kommer att ingå i PM som medlem, blir omhändertagen. Det står snart klart att Julia inte går att rädda, att hon enbart innebär en risk för PM och människor. Hon blir dödad på plats av hennes vän TC. Det är med tunga hjärtan som Post Mortem lämnar Grössjön denna dag.


     

    Bokim

    Allt börjar med en bok som heter Praxis Magia Faustiana som en man hittar originalet på i Tyskland. Denna man heter Jack Marlowe, vars förfader var Christopher Marlowe, författare till The Tragical History of Doctor Faustus.

    Jack Marlowe hade länge studerat Faust, lite på skoj till en början, men med åren började detta att förvandlas till ett manisk sökande efter den riktige Faust. När Jack nått 55 års ålder, hade stora delar av hans ekonomiska tillgångar gått till sökandet efter den riktige och historiske Faust. I denna resa fick Jack stor insyn i den ockulta världen, och tillskansade sig en ansenlig mängd ockulta böcker och grimoires, bland annat Grimoir of Honorius, som innehåller en del beskrivningar om nekromanti, en bok som det hänvisas till i Praxis Magia Faustiana.

    Fausts bok hittade han i Holland, i en by vid namn Vlissingen. Det visade sig att en bonde hade den stående hemma hos sig, och att det stått där i många generationer. Bonden kunde inte läsa och boken sades vara en gåva till familjen, som en vandrare lämnade ifrån sig som tack för visad gästfrihet under 1500-talet. Boken var i relativt bra skick trots att den stått på en bondgård i många decennier och Jack köpte den för en liten summa pengar. När han bläddrade i den insåg han att han kommit över en riktig skatt och blev sporrad att fortsätta sitt sökande. Då han lärt sig tyda gammal tyska, kunde han med viss möda förstå en del av det som stod i boken, och glädjen var stor när han förstod att detta, om något, måste vara ett original.

    Han sökte vidare, besökte gården igen för att försöka förstå när vandraren varit där och om det fanns några berättelser om honom. Inget stod att finna, och han letade vidare i trakterna omkring, spenderade flera år med näsan i gamla papper och böcker från den tiden, i dammiga arkiv. Men ju längre bort från gården han sökte sig, desto kallare blev spåret och han hade åter igen stött på en återvändsgränd.

    En kväll, vid 63 års ålder, satt han och bläddrade uppgivet i Praxis Magia Faustiana och började kraftigt ifrågasätta sig själv och sitt sökande, och figuren Faust, som för honom nu inte var mer än en påhittad saga. Han somnade med boken framför sig den kvällen, och vaknade på natten med en idé. Han bannade sig själv för att ha kommit på den, men nu när den fanns där, kunde han inte vända tillbaka. Han skulle använda sig av Fausts egna texter om nekromanti, i hopp om att väcka den riktige Faust, i ett sista desperat försök att hitta sanningen.

    För att göra detta, insåg han att han måste kunna konsten till fullo, och började ett års hårda förberedelser för den slutgiltiga ritualen. Ju mer han dök i detta uppdrag, desto mer skoningslös och kall blev han, tills han en dag bara hade målet framför sig, och med alla medel försökte nå dit. Detta leder honom in i galenskapen och han förvandlas långsamt till den figur han vigt sitt liv åt att finna: Johann Faust.

    Internet blev en bra medel i resan mot målet, där han hittade flertalet stackare som han lurade med i olika experimentiella ritualer för att väcka diverse andar. Han stannade aldrig på en och samma plats, utförde aldrig någon av dessa ritualer i sitt hemland England, och en dag så kommer han till Sverige där han via en fan-site för spelet Diablo, hittar igen två killar; Ted Fredriksson och Sebastian Lövström. Under denna ritual som han tar med sig dem på, väcker han anden Bokim, som han binder i form av en hund och gör till sin tjänare. Under denna ritual blir Sebastian rädd och flyr ut från den skyddande cirkeln, och blir dödad av de andar som cirkulerar utanför som Jack försöker att binda.

    Post Mortem Umeå blir inkopplad. Under en vecka får de arbeta hårt med att reda ut det hela, följa Jack, sedemera Fausts spår. Den överlevande pojken blir med nöd och näppe räddad, Jack blir tillfångatagen och avlider av oklara orsaker i sin cell några dagar senare. Anden Bokim som han släppte lös hamnade i Inris förvar, och antas vara där än idag.