Scenariot

Skräcklajv i På Gott och Ont

Galtfabriken, Vitterfällorna och direktörskan

Direktörskan Heliadora Edenbjörk fick år 1885 swensk patent på de så kallade Vitterfällorna och köpte samma år en mindre fabrikslokal i Galtstrand. Innan Edenbjörk huserade bland annat ett mindre sågverk i fabrikslokalen, som några år innan köpet hade gått i konkurs efter en större brand på brädgården. Vitterfällorna visade sig vara en eftertraktad produkt och fabriken ökade snabbt i storlek och omsättning. Edenbjörk gick ifrån att vara en tämligen fattig industriarbetare till att bli inte bara Galtstrand utan även en av Sweriges rikaste människor på bara några år. Den alltjämt växande fabriken gav dessutom gyllene arbetsmöjligheter för de många sysslolösa i Galtstrand, vilket gjorde att staden dessutom började öka i omfång. Det som tidigare vara en ganska oansenlig liten bit av Swerige var nu ett samhälle människor kände namnet på även i andra länder.

Om Heliadora Edenbjörk finns det mycket att säga. Hon började sitt liv på golvet i en skomakarbutik där hennes mor arbetade. Heliadora hade bråttom ut sa man så hennes mor hann knappt ta av sig skomakarföreklädet! Familjen var en hårt arbetande samling människor, där Heliadora var en av tio barn. Bara fem nådde vuxen ålder. Redan som barn sägs det, var hon ett skarpt barn med mycket skinn på näsan. Hon hade mycket egna idéer och gick sin egen väg. Hon hade svårt att komma överens med andra människor och kunde inte behålla jobb på grund av sitt temperament. Men trots det lyckades hon få ihop nog med arbete för att lägga undan pengar till sin dröm; att bli en uppfinnare. Hon ville också bli omtalad om hundra år, som en stor tänkare och uppfinnare. Flera patenter senare får hon äntligen igenom sin Vitterfälla. Varför hon valde just det, ja det är det ingen som vet. Kanske förstod hon människorna som bodde i de allt större städerna, förstod deras ökande rädsla för Det Osynliga och efterfrågan på enkla praktiska lösningar. Människor på landsbygden är inte alls lika rädda för den värld vi inte kan se eller styra över, så länge de får hålla sina traditioner. Men stadsmänniskan har ett annat liv, som är längre ifrån naturen och de gamla traditioner som finns där för just trygghetens skull. Man har inte tid i samma utsträckning, inte kunskapen kvar i staden, men rädslan är påtaglig! Och Heliadora Edenbjörks Vitterfällor erbjuder en enkel lösning på problemet. Ställ ut din Vitterfälla utanför dörren eller i rummet där du upplever besvär, och plötsligt känns allt bättre! Utan vidare ansträngning.

Trots protester och diskussioner kring det moraliska i dessa fällor startades fabriken som fick namnet Galtfabriken och Heliadora Edenbjörk styr den med järnhand. Arbetsförhållandena är inte det bästa, men heller inte det värsta tänkbara och därför har detta inte direkt diskuterats på någon högre nivå än mellan enstaka missnöjda individer.

 

Galtstrand och Sjöboda By

I begynnelsen var Galtstrand en sömnig fiskeby precis som Sjöboda By fortfarande är. De båda byarna har varit lika delar varandras allierade som fiender under olika tidsperioder. När Sjöboda By varit lite mer framgångsrik på något vis har Galtstrand fått hjälp där det behövts och vise versa. Men nu är olikheterna större än likheterna och förhållandet mellan de två platserna är inte vad det en gång var. Några av de äldre kan fortfarande med sentimentalitet i rösten berätta om byaslagen som i all vänskaplighet anordnades, och marknaden som alltid hölls mitt mellan de båda byarna på Hjortronfältet. Idag hävdar byborna i Sjöboda By att Galtstrand inte gjort mycket för att dela med sig av sina framgångar och i Galtstrand hävdar man att Sjöboda By inte är annat än svartsjuka och missunnsamma gnällspikar. En stor anledning till denna infekterade relation är Branden som härjade på sågverkets brädgård 1883. Den ödelade stora delar av sågverket som gick i konkurs vilket ledde till att många arbetare plötsligt stod sysslolösa. Galtstrand hade befunnits sig i en tillväxtperiod och saker och ting såg ljusa ut innan branden. Några illvilliga rykten spreds och det sades att någon eller några från Sjöboda By hade anlagt branden på grund av avundsjuka. Detta var inget som offentligt togs upp men rykten sprider sig fort och kan påverka mycket ändå… Byborna i Sjöboda arbetade hårt i räddningsaktionen för att inte låta branden sprida sig från brädgården till resten av samhället. Med nöd och näppe lyckades det, efter en veckas slit med släckningsarbete och att sedan städa och vakta det branddrabbade området. Byborna från Sjöboda fick inte så mycket som ett tack kändes det som, med de illvilliga rykten om brandens start som spreds.

 

Idag är alltså Galtstrand en stad som växt sig stark och dessutom fått sig en plats på världskartan, medan Sjöboda By fortsätter att vara en sömnig fiskeby där människor lever sina liv efter årets skiftningar. De ligger både på var sida om en stor sjö, som heter Storesjön. Sjöboda By är förlagd i en bortre änden från kusten sett, medan Galtstrand ligger betydligt närmare kusten, något som absolut har hjälpt Galtfabriken att växa. Med tillgång till korta transportsträckor till fraktskepp finns det större möjlighet till expansion.

Swerige

Landet Swerige är växande. Sakta men säkert börjar man lämna svält och missär bakom sig. Städer växer i takt med att industrialismen får ett allt större fäste. En långsam urbanisering håller på att forma om landskapet. Men i takt med detta ökar en rädsla bland människor. En rädsla för att om rötter i den gamla folktron tappas bort, kommer balansen mellan människa och natur rubbas. Den Osynliga världen kommer inte se med blida ögon på skövling av skog, på mark som bryts efter malm, på människor som inte respekterar det levande omkring dem längre. Att tekniken går framåt tror man kan tvinga människan längre ifrån den naturliga balansen och vad händer då?

Rötmånad

Sist en ordentlig Rötmånad fick fäste i norden var 1816. Också då sades det att omen kunde skådas flera år innan, och de vise kloka äldre hade kunnat förutspå det hela. Exakt vad som startade Rötmånaden då finns det många åsikter om. I Swerige svepte en mindre Rötmånad förbi, år 1867, men då den drabbade framförallt nedre delarna av Swerige är detta inget man ofta talar om.

En Rötmånad är en period, ofta under en månad, då allting levande tycks bli sjukt och börjar ruttna. Grödor, djur, människor. Allt levande i det värdsliga kan drabbas. Människor och djur kan utveckla varande bölder och huden tycks luckras upp. Även sinnet kan påverkas, även om kroppen till synes är oberörd. Ett ruttnande sinne leder till avvikande beteenden och sedemera galenskap. Det är många som försökt med både det ena och det andra för att förklara varför Rötmånader uppstår och hur det skulle kunna förhindras men några säkra sanningar finns inte. Allmänt anses Rötmånad vara ett straff från Det Osynliga för någon allvarlig handling det mänskliga genomfört mot Det Osynliga. De Osynliga folken ska respekteras.

Att en Rötkalv, alltså en kalv med två huvuden blivit född är att anse som ett klart omen för att en Rötmånad kommer inträffa inom en människas livstid.